Internationell arvs- och testamentsrätt

Att bo, leva och arbeta inom EU är idag en rättighet för alla EU-medborgare, och tack vare den fria rörligheten i EU är det lätt att förflytta sig mellan medlemsstaterna. Att flytta från ett land till ett annat i Europa är därmed ofta en enkel process och innebär inte så mycket mer administrativt arbete än att flytta till en annan stad i Sverige. Visst tillkommer det lite mer åtgärder som måste fixas, men faktum är att det är relativt enkelt att byta land och innebär oftast inga direkta svårigheter. Det du bör ha i åtanke är dock att olika lagar och regler kan gälla beroende på vart du bor. Ibland är det överordnade EU-lagar som gäller och ibland är det de nationella lagarna du måste ta hänsyn till. Något du bör ha i åtanke om du tänker bo i ett annat EU-land längre än ett år är bland annat den internationella arvs-och testamentsrätten.

Den svenska arvsrätten gäller för alla svenska medborgare sedan år 1937. Har du planer på att flytta till ett annat land gäller nya regler för internationella arvs-situationer sedan år 2015. Detta kan vara bra att känna till om du tänker stanna i landet i mer än ett år då det är gränsen som gäller för den nya internationella arvs- och testamentsrätten.

Ny arvsförordningen

I dagens internationella miljö där vi människor blir allt rörligare mellan länder och världsdelar uppstår lätt problematik kring vilka lagar som ska råda när någon avlider. Du kan till exempel vara född i ett land, uppvuxen i ett annat land och för närvarande bo i ett tredje land. Detta har tidigare lett till att arv efter personer med internationella anknytningar har behövts handläggas i flera länder vilket både har varit kostsamt och tidsödande. Enligt den nya arvsförordningen som började gälla år 2015, underlättas det för de anhöriga att lösa alla frågor gällande kvarlåtenskapen, i ett och samma land. Denna nya förordning tillämpas i alla EU-länder utom Danmark, Storbritannien och Irland.

Vad innebär då dessa nya regler? Om en anhörig EU-medborgare till dig gått bort samt bott i ett annat EU-land längre än ett år så är det lagen i det landet där den avlidne hade hemvist vid sin död, som ska tillämpas på arvet. Principen är då att om du bott över ett år i exempelvis Frankrike, är det de franska arvslagarna som gäller.

Eget val av lagförande land

Genom arvsförordningen infördes även möjligheter för alla EU-medborgare att välja vilket lands lag som ska tillämpas på arvet efter denne. Genom ett särskilt så kallat lagvalsförordnande, kan du i ditt testamente ange att lagen i det land där du är medborgare vid tidpunkten för antingen ditt val eller vid din död, ska tillämpas – oavsett om det är ett EU-land eller ett land utanför EU. Det är genom detta förordnande inte möjligt att välja något annat lands lag än det land du har medborgarskap i.

När svensk lag ska tillämpas är det ärvdabalkens regler som gäller. Den innehåller bestämmelser om bland annat vem som ärver, om bröstarvingars laglott och om efterlevande makes rätt. Dessa regler kan ej ändras genom arvsförordningen. Domar som meddelats i andra EU-länder ska erkännas och godtas i Sverige. På samma sätt ska svenska domar gällande andra EU-medborgare erkännas i dennes land. Förordningen påverkar inte på något vis arvsfrågor eller skatter.

Europeiskt Arvsintyg

För att underlätta för efterlevande arvingar och boutredningsmän att styrka sin ställning i andra EU-länder, kan du ansöka om ett europeiskt arvsintyg. Detta förenklar processen vid exempelvis uttag från internationella bankkonton. Det europeiska arvsintyget kan användas istället för en bouppteckning eller skifteshandling, i det land som avses. Det europeiska arvsintyget ansöker du enklast om via Skatteverkets hemsida.

Med dessa regler följer att du kan låta rätten till ditt arv styras av lagen i den stat där den avlidne är medborgare, om du särskilt angivit detta i ditt testamente eller arvsavtal. En person som har medborgarskap i flera länder får välja lagen i vilket som helst av de länder där denne är medborgare.